Det är vad jag börjar bli.. en gnutta arg. Kalla min ung, dum och naiv om du så vill. Men ingen har rätt att säga åt mig vad jag ska känna eller inte.

Det jag tycker och känner är att du är jävligt orättvis. Det är orättvist mot mig, att du ska sätta snurr på mina tankar, säga att du vill veta mer om mig.. och sen bara försvinna. Inte prata med mig, inte nånting. Det enda man får höra är att vi "hörs snart" och att du ska "höra av dig sen".
"Snart" och "sen" är uppenbarligen inte samma sak för oss iaf.

Whatever..