Epic pain

Aj, aj, aj, aj vad ont jag har i mina fötter. Jag hatar verkligen att ha på mig högklackat för första gången på länge. Mina fötter har gått sönder nu. Har en blåsa som täcker halva foten, känns de som. Dessutom ser det hemskt ut. Blåsan på ena foten är illröd och gör så jävla ont. Kan knappt gå.

Bjuder på denna sköna bild, stackars mig.

Jag va hur som helst på arbetsförmedlingen idag. Det kändes fan hopplöst i början. När jag kom dit så va dom på person nummer 26, och jag hade nummer 60. Satt över en timme och vänta på att få komma in.
Men det var rätt intressant
att sitta där och iakta alla som sökte jobben. Det var allt från folk i min ålder till folk i min mammas ålder. Blev som ett litet uppvaknande, att se att folk som är över 40 är arbetslösa. Jo, jag visste väl de, men jag tänkte inte direkt på det. Det är ju självklart att när man är över 40 så har man ett jobb, ett bra jobb. Men här stod dom, och sökte jobb på Subway. En hel del såg även så jävla bittra och sura ut, hur inbjudande är det att gå in någonstans där personalen ser ut som ruttna citroner?

Sen vill jag även
säga till alla som känner mig irl, ifall jag NÅGONSIN börjar klä mig så att folk vill spy, smäll till mig och dra upp mig på väla eller något. Jag mådde ju fan illa av hur fan folk klär sig. Har folk ingen självrespekt? Det värsta jag såg va väl nån kvinna på 35 år eller något.. En röd säck till jacka, ett par grådassiga leggings som gjorde att det såg ut som att hon hade världens slappaste röv. Dom va inte hellre längre än till vaderna, och hennes ben va inte vackra. Sen hade hon stumpor, till ballerinaskor. Jag fattar inte. Jag hoppas att jag aldrig någonsin sjunker så lågt. Tänker fan inte göra de asså.

När det väl var min tur att kliva in så var det vara att slå på charmen. Hade suttit och tänkt igenom eventuella frågor som han skulle kunna ställa. Typ, vad jag kan bidra med osv.. Och det va typ såna frågor han ställde. Framförallt vad jag har för att dom ska välja mig före dom andra som har mer arbetslivserfarenhet än jag. Mitt svar var i stort sätt "Jag är ju jag", fast på ett trevligare sätt. "Jag kan bidra till att göra arbetsmiljön trevlig, om folk märker att folk trivs i lokalen, så dras människor dit. Även att jag har väldigt snabbt för att lära mig och ett väldigt bra minne är till min fördel. Jag kommer in i rutiner väldigt snabbt men är ändå flexibel om det skulle bli ändringar. Jag är väldigt serviceinriktad och öppen mot folk. Det är som jag är som person som väger upp emot arbetslivserfarenheten som dom andra har", någonting liknande sa jag iaf. Han verkade nästan lite förbluffad av mitt svar, men jag brukar ju ha den effekten på människor! Han va även osäker på min ålder, rent mognadsmässigt och hur ansvarsfulla folk i min ålder brukar vara. Men jag menar, att arbeta som lärare när man är 16 år, och ansvara för folk som är yngre än en själv.. och att ta hand om 9 tophästar, och 14 andra hästar på en gård utomlands, anger väl ändå en hint om att jag är mer ansvarsfull än många andra 17åringar.
Han höll i varjefall med och lät jättepositiv mot mig. Det var nästan som att jag fick jobbet på plats, men han ville väl inte göra mig för förväntansfull och sa "men jag kan ju inte lova för mycket". Men det måste han ju i stort sett säga.
Så håll tummarna för mig att jag får jobbet!

Efter det gick jag upp till skolan (det va på vägen upp som mina fötter började gå sönder). Hälsade på gamla lärare. Alla sa "Jasså, du är tillbaka. Saknar du oss så?".. Matteläraren Anders trodde ju givetvis jag va sugen på mer matte, ack va fel han har. Men jag upplyste i alla fall Ewa om att vi inte fått våra intyg från UF, och att iaf jag gärna skulle vilja ha det. Hälsade även på den nya rektorn för teknikprogrammet och hörde hur vi skulle göra med mitt projektarbete. Så han gav mig två nummer som jag skulle ringa osv.. så det löser sig väl.

Sen jag kom hem har jag bara legat och haft ont i fötterna, ser hemskt ut. Tittade på hästhoppningen i Peking, stort grattis till Rolf Göran Persson till silver. Första gången någonsin som Sverige fått silver i individuell hoppning. Guldmedaljen fick Kanadensaren som jag snackat om innan. Eric Lamaze på Hickstead är helt otroliga, grattis till dom med.

Bråkade lite med Tobbe med, va inte meningen. Bryr mig väl för mycket och visar de på mitt egna lilla sätt. Dark and twisted, som sagt. Förlåt <3

Nu ska jag.. försöka hålla ögonen öppna i några timmar till. Sov bara 4 timmar igår natt så jag har lite att ta igen.

PUSS :*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0